har vi talat om i dag. Mycket intressant, som vanligt. Trodde dock inte att jag skulle ha så mycket att fundera kring när det gäller mig själv där då jag inte har några barn. Men, jag har ju varit barn...hm, och inte haft en heeelt okomplicerad uppväxt. Inte så traumatisk heller, men.. Så jag fick ju naturligtvis en hel del att tänka på, igen, precis som om jag inte har nog att tänka på nu med tentan en vecka bort som jag tyvär inte alls har under kontroll än. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle börja gråta under lektionen när saker och ting poppade upp som man inte direkt går och tänker på dagligen eller tror ska ha påverkat en så mycket. Man var ju så liten, då. Men den otroligt duktiga barnpsykologen svepte in oss i sina historier och sanningar och tillslut stod man där blottad inför sig själv. Kan detta vara något som påverkar mig än idag utan att jag vet om det. Shit, vad hände! Ska man behöva psykolog själv under den här tiden för att ta hand om allt som poppar upp? Nä...
Bättre att tapetsera om köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar