För tänk om jag glömmer bort hur jag var innan, hemska tanke, eller inte inser att jag blivit en annan... Men om jag tänker till, tänker efter, så blir man väl alltid en annan med tiden och med lärdom.
Tänk om jag efter 1,5 år helt plötsligt blir en sådan där, ni vet, som man aldrig någonsin kunde tänka sig att man skulle bli. Typ... mammig. Förtydligas bör då att bli mammig för mig innebär ju just att bli/bete mig som en barnmorska då jag faktiskt går i min mors fotspår. Jag är bara lite äldre än henne, andra förutsättningar och färre barn (0) när jag väljer att ta denna väg och förvånade inte bara mig själv utan även alla i min omgivning genom att börja den.
Jag är inte en av dom som redan som barn ville bli barnmorska, det var nog det sista jag ville bli. Förutom kassörska på konsum och ja, det har jag ju också jobbat som.
Jag, jag skulle ju bli konstnär, keramiker eller fotograf. Men med tid och lärdom ni vet. Man förändras. Staflit står fortfarande uppstaplat, väggarna (hårddisken!) fylls av foton och drömmen om keramikverkstan, den dör nog aldrig. Men det där jäkla behovet av att kunna göra mer nytta, göra gott, hjälpa, det är lite starkare än viljan att uttrycka mig genom konst.
Jag försökte markera att jag minsann inte är likadan som min mor en dag i januari när huvudet var tungt och humöret var lågt. Jag ville visa på att jag gick in i detta med andra glasögon, andra visioner. Men inte ens där hade jag rätt. -Handlade inte ditt specialarbete om sexologi? frågade grannen min mor försiktigt när jag påtalade att jag var mer inriktad på detta än på själva förlösandet.
Så lite man vet och förstår om hur man hamnat där man är...
Så spännande det ska bli att se vad dom menar med att jag inte kommer vara densamme om 1,5 år. Eller ja, 1,33 år. Undra vem jag är då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar